Rørek
(Per Sivle)
Kong Rørek han var seg
so klok ein Kar.
Og Haarfagre-Ætting
han Rørek var.
Men Haarfagres Stor-Daad
— me Noreg det nemna —
var Rørek for vesall
og smal til aa femna.
At Noreg var kløyvt
av framandt Vald,
til det stod han heller
tagall og kald.
Han let det heila
surra og murra,
naar berre han hadde
sitt paa det turra.
Ja, kunde han sjølv
faa auka si Magt,
so var inkje siste
Ordet hans sagt.
Men elles so tykte han
fulla som so, ja,
at det var bra
som han hadde det no, ja.
Daa Olav braut Veg
fyr sitt høge Kall,
saag Rørek seg Lands-Von
i Olavs Fall.
Og dermed han var inkje
sein til aa bryna
Svikare-Kniven
fyr Olav aa tyna.
Det hende seg sidan,
at Augo dei ut
stakk paa so grannsynt
ein Nordmanna-Gut.
Og Noregs Klokingar,
ser dei som dette,
— ja, so var Kniven
i Augo det rette.