Sigurd Syr
(Per Sivle)
Han Sigurd Syr
paa Ringerik sat;
han tenkte paa Noreg
og hugsa paa Mat.
Det kvein av Smaastrid
deruppe i Skogen.
Han Sigurd saag etter
um Havren var mogen.
So var det ved Nesjar,
der kom det til Slag,
og det i ei Stund
som var Noreg sin Dag.
Og Sigurd han stod
utan Riva og Kofta
med Sverd og i Brynja
og glødde paa Tofta.
Og Hovdingen der,
det var Stykson hans just.
Og Jarlen, han Svein,
han rømde so fust.
Og Sigurd han ropa :
"No lyt me dei taka,
fyrr reint dei fær Tid
til aa dra seg tilbaka!"
Men Olav han mælte:
"Ja, no fær me sjaa.
— Kva bilar deg, Stykfar,
at du er so braa ?
Eg vonar, dei spreider seg
— so kann det henda,
at betre me kverkar deim
ein uti venda.
— Men du, som eg trudde
var Straamann i Strid?"
"No ja," sa han Sigurd,
"kvar Ting til si Tid.
Men det skal du Vita,
at Jordi aa dyrkja
er nettupp det sama
som Landshug aa styrkja."