Torgny Lagmann
(Per Sivle)
Hatten av
fyr det høge Namn,
som Noreg gøymer
i Hjarta-Famn!
Hatten av
fyr den fagna Stormann,
som — ja, han var Svenske
og inkje Nordmann.
Det tykkjest vera
med Svensken so
at helst han er
av reinspikka To:
stundom som Varg
og stundom som Stuting;
men er han Fagna-Mann,
gjeld inkje Pruting!
Han sat i si Hall
med Lagmanns-Rang,
og kvite Skjegget
fall i hans Fang.
Og stod han paa Fot,
rokk hans høge Skalle
fritt med sitt Sylv-Haar
upp yver alle.
Han var ein Bonde,
men Hovding enn,
den fremste Mann
millom friborne Menn.
Og lyfte han Røysti,
den gamle Storing,
so var det det svenske
Folket si Ording.
Og hadde Torgny
si Meining sagt,
so muna kje jamvel
kongeleg Magt;
naar Torgnys Bønder
tok til aa knurra,
so torde kje sjølve
Konungen murra.
Og Torgny Lagmann
han var so stor,
at Svensken han saag
som Nordmannens Bror,
i trufast Semja,
med Retten like,
Frende ved Frende
i kvar sitt Rike.
Han skyna, det var kje
til Sveriks Vel
aa venta seg Noregs
Hals under Hæl,
alt medan dei drog
kvarandre i Luggen.
—— Han turvte staa uppatter,
gamle Ruggen.